Klister från en annan sida jag skrev detta på....
--------------O.O---------------
Har nyligen åter igen blivit singel och är nog mer eller mindre ointresserad för att träffa någon den närmaste tiden.. Om ens någonsin som det känns nu! Men som alla säger "Man ska aldrig säga aldrig!"... Jo jag säger ALDRIG MER! Sen om det ändrar sig i framtiden det får tiden utvisa!
Visst ok för tröst varianten kanske då eller nått sådant.. Dock är jag låååångt ifrån intresserad att ge mig in i nått seriöst förhållande!
Mina murar byggdes en meter till i höjd, ingen skall kika över dessa förbannade murar en gång till! Tror inte jag fixar ett fall till!
Dock faller jag tillbaka till en mening jag fick om mig på en annan sida jag huserar på..
"En helt underbar man, lycklig den kvinna som får honom..." dock har jag väldigt svårt för att assosiera mig till denna mening.. Av vilka anledningar är nog bättre att låta bli osagda!
Men ifall man trugar så handlar det nog om massor med dåliga erfarenheter under dom gågna åren.. Jag kallas både en underbar kille, en fantastisk person.. Och ändå när jag varje gång får en sådanhär mening tänker jag tillbaka!
Varför är jag då singel?? Och ändå är jag om och om igen så fantastisk och underbar.. VARFÖR alltid samma utfall!! Kanske för att jag inte håller måttet på olika vis! Jag kan inte fylla alla tommrum i livet för motparten! Och om jag själv får säga känner jag mig bara mer och mer som en failure i alla bemärkelser för att jag inte är värd att stanna kvar hos.. Jag känner mig som oftast som ett billigt slit och släng..
JA ärligt talat känner jag mig som enbart skit.. Men det är min åsikt! Sen vad alla sen tycker om den åsikten spelar inte så stor roll! Jag känner mig bara billig i slutändan!
Förutom denna gången det blev ett uppbrott för att vissa faktorer skapade detta singelskap.. JAG ÄR STERILISERAD! Alltså fyller jag inte alla funktioner för att skapa det mer längtande och saknade hos motparten.. SÅ henne respekterar jag i massor, att hon var ärlig och sa det med innan det skulle bli försent!
Jag kommer alltid stå fast vid att jag inte vill ha fler barn, och ska någon träffa mig så lär dom vara helt på det klara att inga fler barn kommer till världen genom min hjälp! JAG ÄR KLAR!
Sen om jag efter detta kan klassas som en underbar eller bra karl det vette fan.. Jag känner mig inte bra på en fläck! Och om någon kommer bli lycklig med mig det vet jag inte.. Kanske motparten kan bli lycklig med mig, men då kommer frågan kan jag bli lycklig i gengäld!
Det vet jag inte! Jag tvekar stark!
Så visst alla får kalla mig vad dom vill, dock skänker det ingen lycka att jag ändå står som singel i slutändan!
SINGEL och jag ska vara nått bra att ha.. HUR DÅ?!
--------------O.O---------------
Har nyligen åter igen blivit singel och är nog mer eller mindre ointresserad för att träffa någon den närmaste tiden.. Om ens någonsin som det känns nu! Men som alla säger "Man ska aldrig säga aldrig!"... Jo jag säger ALDRIG MER! Sen om det ändrar sig i framtiden det får tiden utvisa!
Visst ok för tröst varianten kanske då eller nått sådant.. Dock är jag låååångt ifrån intresserad att ge mig in i nått seriöst förhållande!
Mina murar byggdes en meter till i höjd, ingen skall kika över dessa förbannade murar en gång till! Tror inte jag fixar ett fall till!
Dock faller jag tillbaka till en mening jag fick om mig på en annan sida jag huserar på..
"En helt underbar man, lycklig den kvinna som får honom..." dock har jag väldigt svårt för att assosiera mig till denna mening.. Av vilka anledningar är nog bättre att låta bli osagda!
Men ifall man trugar så handlar det nog om massor med dåliga erfarenheter under dom gågna åren.. Jag kallas både en underbar kille, en fantastisk person.. Och ändå när jag varje gång får en sådanhär mening tänker jag tillbaka!
Varför är jag då singel?? Och ändå är jag om och om igen så fantastisk och underbar.. VARFÖR alltid samma utfall!! Kanske för att jag inte håller måttet på olika vis! Jag kan inte fylla alla tommrum i livet för motparten! Och om jag själv får säga känner jag mig bara mer och mer som en failure i alla bemärkelser för att jag inte är värd att stanna kvar hos.. Jag känner mig som oftast som ett billigt slit och släng..
JA ärligt talat känner jag mig som enbart skit.. Men det är min åsikt! Sen vad alla sen tycker om den åsikten spelar inte så stor roll! Jag känner mig bara billig i slutändan!
Förutom denna gången det blev ett uppbrott för att vissa faktorer skapade detta singelskap.. JAG ÄR STERILISERAD! Alltså fyller jag inte alla funktioner för att skapa det mer längtande och saknade hos motparten.. SÅ henne respekterar jag i massor, att hon var ärlig och sa det med innan det skulle bli försent!
Jag kommer alltid stå fast vid att jag inte vill ha fler barn, och ska någon träffa mig så lär dom vara helt på det klara att inga fler barn kommer till världen genom min hjälp! JAG ÄR KLAR!
Sen om jag efter detta kan klassas som en underbar eller bra karl det vette fan.. Jag känner mig inte bra på en fläck! Och om någon kommer bli lycklig med mig det vet jag inte.. Kanske motparten kan bli lycklig med mig, men då kommer frågan kan jag bli lycklig i gengäld!
Det vet jag inte! Jag tvekar stark!
Så visst alla får kalla mig vad dom vill, dock skänker det ingen lycka att jag ändå står som singel i slutändan!
SINGEL och jag ska vara nått bra att ha.. HUR DÅ?!
