fredag 23 juli 2010

Skriver som på FB....

Världen är inte alltid som man förväntar sig, vänner är inte alltid dom man hoppas dom är.. Kanske dags att ta nya tag och rikta in sig på att glömma gammalt stoff och lägga sådant som man trodde skulle vara possitivt på hyllan för evigt!

Tider förändras och lika så vänskapens vägar! Synd bara att vissa inte lever upp till det man hade hoppats på!

Känns helt klart som att vissa noveller aldrig kommer bli klara heller... :S

Och iofs.. Sånt som varit har varit, det som är nu är det som kanske blir framtiden!

Det om detta och jag far ut i etern åter igen!

lördag 3 juli 2010

Konstigt..

På något konstigt vis går jag med en total tomhets känsla.. Jag saknar något!

Lika bra att säga något för det är mer luddigt och oöverskådligt.. Är till och med i ett stadie där inte ens komplimanger gör sin rätta mening..

På något tråkigt vis känns det som mitt hjärta slitits ur kroppen och viljan att tro på något är så långt borta att jag bara vill fly.. Och det kommer jag helt klart göra i sommar!

Vette fan om jag ger upp detta som kallas kärleks förhoppningar.. Känns sådär totalt som allt sådant skulle kunna förvisas helt till sagornas värld..

Ja jag har en total anti dag idag och har nog haft det i ett par dagar!

Så nu är det bara att bita ihop och börja ladda för jobbet!

See ya!

torsdag 1 juli 2010

Prommis...

Då blev det en prommis av med en vän här i stan.. Riktigt skönt att kunna få sträcka på benen och komma utanför dessa dörrar!

Annars har väl denna vecka varit upp och ner i sinnet och inte fan verkar det riktigt vilja släppa.. Är nog med stor sannorlighet att jag saknar min semester och nedräkningen är på full sprutt!

Dagar, timmar och minuter räknas tills det blir fyrverkerier och semestern gör sitt helt fantastiska intåg.. Inga saker att förpassa sig till eller ha som krav att det bara måste göras!

Däremot finns en plan för i sommar och det är just att rymma alla vardagens vardagligheter när jag blir alena utan barn.. Då flyr jag ALLT.. Försvinner någonstans där ingen vet var jag är! Iofs går det ju alltid säkert att nå mig per telefon om det verkligen behövs!

En lite rekreations tripp så kallad där jag drar ut och gör livet bara till något som bara är..

Känns som att det varit väldigt mycket just nu och bägaren har mer eller mindre runnit över och vissa kvällar innebär att jag bara sitter och gråter i min ensamhet!

På något konstigt vis har jag mer eller mindre tagit avstånd till att visa den varianten av känslor, vilket inte är riktigt jag! Jag kunde för ett tag sen fälla tårar i någons närhet.. Dock kan jag inte finna denna ro att göra det alls!

Hur ska någon kunna trösta mig när jag inte visar det för något kan man fråga sig..

En massa inre sorg börjar åter igen hitta fram och detta är verkligen inte hur man ska fira sommaren enligt mig! Jag mår bra låter det för det mesta utåt, däremot så fort jag är själv faller tårarna av och till!

Så var det och så lär det vara ett tag! :S