Prommis...

Då blev det en prommis av med en vän här i stan.. Riktigt skönt att kunna få sträcka på benen och komma utanför dessa dörrar!

Annars har väl denna vecka varit upp och ner i sinnet och inte fan verkar det riktigt vilja släppa.. Är nog med stor sannorlighet att jag saknar min semester och nedräkningen är på full sprutt!

Dagar, timmar och minuter räknas tills det blir fyrverkerier och semestern gör sitt helt fantastiska intåg.. Inga saker att förpassa sig till eller ha som krav att det bara måste göras!

Däremot finns en plan för i sommar och det är just att rymma alla vardagens vardagligheter när jag blir alena utan barn.. Då flyr jag ALLT.. Försvinner någonstans där ingen vet var jag är! Iofs går det ju alltid säkert att nå mig per telefon om det verkligen behövs!

En lite rekreations tripp så kallad där jag drar ut och gör livet bara till något som bara är..

Känns som att det varit väldigt mycket just nu och bägaren har mer eller mindre runnit över och vissa kvällar innebär att jag bara sitter och gråter i min ensamhet!

På något konstigt vis har jag mer eller mindre tagit avstånd till att visa den varianten av känslor, vilket inte är riktigt jag! Jag kunde för ett tag sen fälla tårar i någons närhet.. Dock kan jag inte finna denna ro att göra det alls!

Hur ska någon kunna trösta mig när jag inte visar det för något kan man fråga sig..

En massa inre sorg börjar åter igen hitta fram och detta är verkligen inte hur man ska fira sommaren enligt mig! Jag mår bra låter det för det mesta utåt, däremot så fort jag är själv faller tårarna av och till!

Så var det och så lär det vara ett tag! :S